Ut på Tur…

 

Det blir endel inlägg om Skandinavien nu känner jag.

Den här gången vill jag bara dela med mig av några bidler från en promenad i Lunedet.
Lunedet är ett naturreservat, bara några kilometer från där mina föräldrar bor i Kyrksten.
Man kan bada, campa, fika, gå på auktion, åka slalom på vintern, gå på skogspromenader, tipspromenad, leka på lekplatsen, spela minigolf, besöka
lite djur, handla på loppis… Det finns massor att göra i Lunedet och det blir
många turer dit på sommaren.

Detta är i Knappfors, Lunedet, där man kan besöka en gammal kvarn, se djur, besöka loppis etc. Väldigt mysigt i Knappfors.

Slussen i Knappfors, Lunedet.

Liten hackspett. =o)

shallow depth of field…

Det var inte direkt en varm sommar i år…

Omogna enbär.

Stilla och fint på sjön.

Min vackra brorson, William. =o)

Kära bror och sonen, Lukas.

Lite rallarosor mellan träden.

Älskar dessa härliga skogstigar.

Solnedgång…

 

Ljus

Ny vecka, ny Fototriss.

Temat blev ljus denna vecka, resultatet av att dagarna hemma i Skandinavien blir längre och ljusare för varje dag som går.

Jag har inte haft tid att gå ut och ta nya bilder till veckans tema, så jag grävde fram bilder från mitt arkiv.

Ljus är väldigt viktigt när man fotograferar. Hur ljuset faller, kvaliteten av ljuset, ljusets färg, eller helt enkelt ”the lack of” ljus.

Ljus filtreras in i skogen, genom granarnas grenar, en vinterdag i Värmland, Sverige.

Ljus som sipprar in på en marknad i Timbouctou, Mali; Afrika.

Bara ”fake” ljus på gatorna i Tromsö, Norge; i January 2009.

Här hittar ni fler bidrag till veckans Fototriss.

Dröm

Jag har så många drömmar, det blir svårt att välja vilka jag ska visa för er…

Jag hittade precis till en ”blogg” som heter Fototriss-en fotoutmaning. Denna blogg ger dig nya foto utmaningar varje söndag, och veckans tema är just dröm.

En utav mina många drömmar är att spendera tid med min familj igen, hemma i Svealand. Kvittar om det är i Sverige eller Norge, bara vi är alla tillsammans så är jag nöjd. =o)

Sköna Värmland, Sverige, sommaren 2009.

Underbara Bergsfjord, i Finnmark, Nord-Norge. Det kvittar om jag får fara till Sverige eller Norge, bara jag får umgås med min familj!

En annan dröm är att få fara runtom i världen som kameraman och sen klippa ihop dokumentärer; både dokumentärer om människor och om djur. Underbart!!

Två Cheetah bröder i Maasai Mara, Kenya, januari 2010. (Du kan se denna bild bättre HÄR)

En tredje dröm är att få ett jobb som Colorist, först här i NZ och sen får vi se vart jobbet kan ta mig.

Detta är ett DVD-cover som jag gjorde i 2010, till min Colorist Showreel som jag sände ut till olika "post-production" företag i Nya Zeeland.

Det är tre utav mina drömmar som jag hoppas blir verklighet om inte alltför länge!

Lycka

Vad är lycka egentligen och finns det något sätt att öka lyckan på?

Häromdagen kände jag mig så trött, ledsen och deprimerad, och till råga på allt hade jag hemsk hemlängtan.

Jakten på Lyckan är en ny TV-serie på SVT2. (Bilden är lånad från internet)

Jag värmde på en kopp kaffe, borrade ner mig i soffan med en liten filt om benen och såg på Jakten På Lyckan, en ny TV-serie på SVT, med Hanna Hellqvist.

Hanna är en lite otippad idol för mig. För tio år sen hade jag stört mig på denna tjatiga, högljudda Värmländskan, men nu lyssnar jag på henne varje dag på radion på programmet Morgonpasset i P3, och läser hennes kåserier på DN på internet. Jag älskar hur hon kan ta enkla händelser, känslor eller nyheter, och lägga upp dem på ett fat för dig att beskåda. Hon gör det så bra.

Hanna Hellqvist är journalist, författare, radio pratare och nu oxå programledare i TV. (Bilden är lånad från internet)

Hanna har många gånger i radio påpekat att hon är deprimerad, och i denna nya program serien, försöker hon alltså finna lyckan, eller se vad som gör oss lyckliga. Hon besöker miljardärer, får skratt terapi och finner ut om man kan öva sig till lycka.

Gott att ha en bild på kära syster yster och mig på mobilen, det är lycka. =o)

”Vad gör mig lycklig”, tänkte jag när jag såg på det första avsnittet på SVT Play. ”Min familj”, blev snabbt svaret. Ett sms från någon i familjen, en bild på mailen, mysa med pojkvännen eller att få skypa i några timmar med familjemedlemmarna hemma i Skandinavien; det är lycka! Jag har till och med en bild på mig och min syster på min mobil för tillfället, för när hemlängtan blir för stor (som den blivit ofta i det sista), då är det skönt med en bild. Ibland kan bilden bli för mycket dock, och tårarna väller upp i ögonvrån.

Vad gör dig lycklig, och tror du att vi kan öva oss på att bli lyckligare?

Följ Hannas TV-serie på SVT Play, eller på vanlig SVT2, på tisdagar kl 21.30.

Barndom

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…