Svenskt Julbord 2011

Att det ska vara så gott med svenskt julbord!

Och aldrig lär man att kontrollera sig heller….

Jag är med i kommitén för Swe-NZ Association.
Därför samlades vi cirka 2 timmar innan festen skulle börja, för att duka och dekorera.
Vid sju anlände gästerna.

Knappt hade alla fått lite mousserande vin i handen, innan en jordbävning skakade hela byggnaden. Först mullrade det bara lite och folk såg sig småskraja omkring. Sen började det skaka rejält och alla sprang mot utgången. Men innan vi hann ut hade jordbävningen slutat. Där stod vi, utanför lokalen och skrattade nervöst. Vajrar i taket på byggnaden gungade fortfarande. En kvinna vägrade att gå tillbaka in i byggnaden och hennes man fick köra henne hem. Vi andra… Ja, vi gick in, tog en snaps och fortsatte firandet.
Helt i svensk anda…

Och så var det ju det där med maten.
Första tuggan transporterade mig tillbaka genom tid och rum, till barndomen,
med mammas köttbullar, pappas skinka, julmusik i bakgrunden,
fjärilar i magen och väntan på tomten.
Ljuvligt!

Sen tar man gärna en till portion och i slutet på den säger man till sig själv:
”Nu blir det inge mer förrän nästa år”, och man klappar sig på sin runda mage.
Men så blir det efterrätt oxå och det måste man ju ha innan ringdansen kommer igång.

Förra året dansade vi innan efterrätten, för att reta apptiten lite, men i år glömdes det bort i julmat ätandet, snaps drickandet och nubbesångs sjungandet.

Det var en sån trevlig kväll!
Jag tog en snabb bild på all mat på långbordet, sen glömde jag kameran. Tog upp det för en bild på en halvt äten tallrik och sen var jag lite för ”glad” för att få några bra bilder på ringdansen. Ja, sån kan det gå…

Det var min julfest för i år det!

Jordbävningen då?
Ja, det var en 5.6 på richterskalan, med epicentret i Picton, inte långt från Wellington,
på 60 kms djup. Men läskigt var det! Det är tydligen den största jordbävningen i Marlbourough området på 45 år!
Fönster splittrades i några kontors byggnader i Wellington och saker föll i marken.
Inget hade skadats i vårat hus som tur var.

Hur firar man jul i Nya Zeeland?
Kolla in det Här inlägget.

Röd

Sent ute som vanligt…

Ville så gärna vara med i Fototriss, men finner aldrig tiden att gå ut och fotografera!
Så det får tyvärr bli arkiv bilder den här veckan.
Temat är: Röd.

Pohutukawa är ett träd här i NZ som blommar med otroliga röda blomster i December. Det allas därför för Nya Zeelands julträd! Super vackert är det i alla fall när Pohutukawa alléerna står i blom. =o)

Några bar stolar i ett utav mina favorit restauranger i Wellington: Chow

Ett traditionellt, gammalt svenskt hus... Vad mer kan jag säga... In love!

Officiellt….

Hörde inget surr från myggor i sovrummet inatt.

Vaknade upp med flera bett på ena benet (kan ju ha varit nåt annat…).
Men det hör årstiden till.

Idag är det officiellt SOMMAR!!!
=o)

Och jag sitter på altanen med frukosten.
Sol, bara få moln, och så vind såklart…
Men det är nordliga vindar så de är inte så kalla, bara irriterande när frukosten flyger ur munnen på en. Fast det är sånt man får stå ut med när man bor i Wellington.
The windy city.

Och jag vill dela med mig av denna film från
Queenstown, tagen i slutet av sommaren 2009.
Saknar dig vännen!

Så här ser det ut där jag är

Fototriss del: 156.
Tema: ”Så här ser det ut där jag är”.

Ett inte helt svårt tema den här veckan.

Mina bilder blev tagna nu ikväll, när jag gick på premiär av The Adventures of Tintin.
Vi var lite tidiga till premiären, så vi tog en snabb fika precis utanför The Embassy Theatre och väntade på att tiden skulle gå. Gick ingen nöd på oss. Solen sken och den stundande sommaren gjorde sig påmind.

Jag vet att Tintin öppnade för nån vecka sen i Europa, men här i Nya Zeeland kommer den ut först på Juldagen. Vi var bjudna på en visning tillsammans med de som jobbat med filmen i flera år. Alltid så kul att få gå med ”the crew” (mestadels post production arbetare) för alla är super glada, klappar i händerna när de ser namnen på folk de känner, klappar i händerna när en lång action scen tagit slut för att de vet hur mycket arbete den scenen krävde, och så glada skrattt under filmen, och långa applåder och busvisslingar under sluttexterna. DET är att gå och se en film på bio det! =o)

För fler trissar, klicka Här.

P.S. Än en gång blir bilderna suddiga när jag laddar upp dem på WordPress.
Vad trött jag blir…..

Frågor och Svar

Vill först tacka er alla som lämnade frågor till mig på mitt inlägg Frågestund.

Det kom in en hel del frågor till slut, både personliga, om NZ, hur jag bor, min partner, kamera utrustning jag använder osv.

Och här kommer svaren:

Jag undrar hur du hamnade på NZ, var det för utbildningen eller kärlekens skull eller ngt annat? – Anna, Bokkaféet i Byn
Jag bestämde mig för att studera film på Victoria University i Wellington. Ville förena studerandet med resande och tyckte NZ verkade som en mysig plats. Sen hoppade jag av universitetet för det var inte alls vad jag ville, men det är en annan historia. =o)

Har du permanent uppehållstillstånd eller måste man gifta sig eller ”emigrera” dit då? – Anna, Bokkaféet i byn
Har inte permanent uppehållstillstånd…än. Men det är något min partner och jag arbetar med. Man blir först ”Resident” och jag tror att man måste vara det i 10 år innan man kna bli Citizen i landet. Man kan söka till ”residency” om man har tillräckligt med ”points”. Jag har inte tillräckigt för jag har inte ”skilled work”, men jag kan söka genom min partner som har mer än nog med points så det räcker åt oss båda.

Vad är det bästa med livet på NZ jämfört med Sverige? – Anna, Bokkaféet i Byn
Hmm….svår fråga. Kanske att folket är mer ”laid back” här, fast det kan vara både positivt och negativt.

Bor du kvar om 5-10 år? Anna, Bokkaféet i Byn
Om jag får ett jobb här som jag tycker om, så kan jag gott bli kvar i många år till.
Det hela beror alltså på jobb. Jag kan lika gärna få ett bra erbjudande från USA, Kanada, Europa och flytta dit nästa år. =o)
Dessutom har vi löst pratat om att flytta till Norge. Älskar Norge och levnads standarden är så mycket högre där på många vis.

Brodern pratade om att du bytt kamera, vad har du nu? – Anna, Hjem Kära Hjem
Jag använder en Canon 550D.
Det är en ok kamera, men så fort jag får råd ska jag gå tillbaka till min älskade Canon 7D. Lite mer professionell även fast det är en ”consumer camera”.

Jag undrar när jag får komma och hälsa på dig och hur länge jag får stanna?
Allvarligt talat, jag skulle gärna se NZ, står MYCKET högt på min lista!
 Många menar att NZ åtminstone bitvis påminner om naturen i Norge (jag är norsk), är det så tycker du? Om ja, hur då? – tantmarit
Haha! =o) Självklart får du komma och hälsa på, jag älskar besök! Särskilt från Norden. Stanna så länge du vill. Finns MASSOR att se i NZ.
Nya Zeelands Nordö påminner mig om Sverige, och Sydön om Norge och dess kust. Sen finns självklart saker man inte finner hemma i Skandinavien, men det är väl det som är charmen med landet.

Jag måste absolut köpa en ny kamera, så det skulle vara väldigt kul att läsa vad du använder och hur nöjd du är. Men kanske din är för professionell. Jag skulle vilja ha en bra digital systemkamera – något du rekommenderar? – Eva, eva i aten
Det beror lite på vad du ska använda kameran till. Jag skaffar alltid en kamera jag kan filma med i och med att det är det jag gör mest. Om du vill filma, men kanske inte på ett så professionellt plan, då kan jag rekommendera Canon 550D, eller kanske till och med 60D. Med den sistnämnda kan man vika ut skärmen så att man kan titta på den även om man filmar högt eller lågt så att säga.
Om du inte ska filma finns det en hel uppsjö av kameror att välja mellan. Jag använder ju bara Canon, så jag kan endast rekommendera deras kameror. Men Canon har många, många kameror som är mycket bra, till lägre pris, för ”vanliga” konsumenter. G-seriern är väldigt bra, och jag kan varmt rekommendera Canon Powershot G12.
Du kan även filma med den. Som sagt, finns MASSOR att välja mellan.

Hur är maoriernas ställning i samhället? – Steve, Steve reflekterar
Ja, du…. Bättre än aborginerna i Australien i alla fall!
Ärligt talat, det där är väldigt blandat. De är på ett sätt behandlade som Pakeha (european New Zealander) i landet, men samtidigt är det många frågor som tas upp där man säger att Maoris är värre än Pakeha. Som våld i hemmet eller mot barn. Ständigt sägs det att Maoris är mer våldsamma. Maorierna har precis samma rösträtt och de flesta ställen i landet bär fortfarande namnen som Maorierna gav dem, eller så visar skyltarna både Maoriernas namn och det engelska namnet.
Inom skola och arbete kan det ofta vara så att man ser ner på Maorierna, men samtidig finns det jobb där de söker Maorier. Tyvärr är det fler antal procent Maorier än Pakeha som jobbar på jobb som betalar dåligt, som McDonald´s, städjobb etc.

Orsakar Valerie Adams VM-guld i kula någon glädjeyra ? – Steve, Steve reflekterar
Haha! Kanske när det skedde, men det är nog inte många som tänker mycket på det nu. Kommer nog stå en del om det i tidningarna inför nästa VM.

Varför domineras NZ:s tävlingsdräkter av färgen svart? – Steve, Steve reflekterar
Det kommer nog av att NZ´s rugby lag ”All Blacks” har svarta dräkter. Ärligt talat vet jag inte. Det var som sagt rugby lagets färger från början och sen har det nog bara blivit deras färg helt enkelt. Kanske för att Nya Zeelands flagga med sina röda, vita och blå färger, skulle ha blivit lite tråkigt att använda i deras sport uniformer i och med att det finns så många andra länder med samma färger i flaggan.

Vilken är den populäraste sporten i NZ?
– Steve, Steve reflekterar
Rugby! Utan tvekan. Sen kommer nog Cricket eller Netball, och så fotboll skulle jag tro.

Är det så att det inte finns giftormar i NZ?
– Steve, Steve reflekterar
Ja, det är något av det bästa med NZ, det finns inga ormar i det hele tatt!! =oD

Spenderade januari och februari på NZ och blev totalförälskad i landet! Så fantastiskt! Du är lycklig som får bo ”där nere”
Har av en slump hittat din blogg och kikar in då och då för att se hur livet är på NZ. Skulle gärna prova på att bo där ett tag, men det verkar krångligt med jobb, visum osv. Hur gjorde du? Har du några tips?erikagus
Tack för titten inne på min blogg! Alltid kul med nya besökare. =o)
Det kan vara aningen krångligt att arbeta i NZ. Men man kan få ett arbets visum, beroende på olika faktorer. Kolla in den HÄR länken för mer information om visum, arbete och boende i NZ.

Tusen tack igen för alla era frågor och jag hoppas ni fått någorlunda bra svar.

Kramar!

Unscripted

Det är namnet på en utställning i Wellington just nu.

Det finns en mängd otroliga konstnärer inom olika media i Wellington´s film industri.
Förutom det kreativa arbete de har i film industrin, försöker de oxå finna tid utanför arbetet för sin egna konst.

Utställningen ”Unscripted” på St James Theatre i Wellington, visar en blanding av fotografier, målningar, textiler, smycken, möbler, skulpturer, miniatyrer, dockor…
Över 100 artister är involverade i denna utställning.
Även min kära partner visar ett par av sina foton.

UNSCRIPTED exhibition

Ikväll var öppningen av utställningen.
Dryckerna och maten flödade, folk gick runt med leenden från öra till öra och skålade och pratade och beundrade varandras arbeten.

Bara minuter efter att vi kom till öppnings kvällen, ser jag James Nesbitt, en av mina favorit skådespelare från series som ”Cold Feet”, eller ”Kalla Fötter” som serien hette på svenska.
Jag försökte få en bild med honom, men han hade alltid en massa folk omkring sig. Sen försvann han. Typiskt. Men jag såg honom i alla fall!
Träffade oxå Richard Taylor som är Peter Jacksons nära vän och ”co-founder” av Weta Workshop. Min partner introducerade mig till Gino Acevedo och vi pratade en stund. En mycket trevlig man. Han är ”Senior Prosthetics Supervisor and Visual Creature Effects Art Director” på Weta. Och jag såg oxå Alan Lee, illustratör och Conceptual Designer för såväl Sagan om RIngen som King Kong och The Hobbit. En otroligt duktig man som jag träffade för ett par år sen på en bok signering i Miramar, Wellington.

Konst av Gino Acevedo

Ja, en fullspäckad kväll helt enkelt, men massa otroliga konstnärer runtom mig.
Och närheten til dessa otroliga artister, fick mig att återigen känna glädje för den kreativa världen, för film och för color grading som jag vill göra i film industrin.
Jag hade liksom tappat gnistan en aning, men den kom tillbaka nu ikväll.
Behöver en sån skjuts ibland. =o)

Roligt var det oxå att se många kända ansikten, vänner som vi inte sett på ett tag, och att se bilder som min partner och jag printat här hemma på kontoret.
Kul att sätta ett ansikte till namnet jag bara hört och skrivit på alla frakturor som mailats.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig ikväll.
Hur kan man vara så klumpig.
Men jag har lagt ut ett par bilder från utställningens websida.

Nu blir det lite TV innan sängen.
Natta!

Vid Vatten

Fototriss Tema denna vecka: Vid vatten

Och jag har en annorlunda vri på fototrissen denna vecka.
(dessutom blir det fler än 3 bilder igen, och de är inte speciellt bra,
men visar i alla fall vad det är jag vill visa…)

I juni i år hittades en kejsar pingvin på Peka Peka Beach vid vattnet på Kapiti Coast i Nya Zeeland.
Detta har bara hänt en gång tidigare i skriven historia, och det var för 50 år sedan.
Pingvinen döptes självklart till Happy Feet, och man tog in den lilla krabaten till Wellington Zoo, för att ta hand om honom.

Nu är det dags Happy Feet at fara hem.
Därför hade de idag ett farväl party på Wellington Zoo, dit alla var bjudna för att se Happy Feet för sista gången. Farväl partyt på Wellingtons Zoo, kallades för
Haere Ra Happy Feet”, vilket betyder ”farväl” på Maori.
Så otroligt många människor kom för att se Happy Feet, att de var tvugna att rotera människorna, så man fick bara se pingvinen i 5 minuter var. Det var under pingvinens sista ”check up” som folket kunde se honom. De skulle fästa en GPS på honom så att de kan följa hans resa hem.
(Tyvärr är de flesta bilder tagna genom en glas ruta…)

Imorgon tas Happy Feet med på fartyget Tangaroa, ner till Campbell Island som ligger 700km söder om Nya Zeeland. Där ska han släppas av och förhoppningsvis tar han sig ner till Antarktis via vatten därifrån.

Lycklig resa och ”Ka kite ano” (until I see you again -Bye) Happy Feet.