Mali

Ser på nyheterna om Mali och drömmer mig tillbaka till när jag var där.

Jag besökte Mali i Dec-Jan, 2009-2010.
Då for vi från huvudstaden Bamako, och hela vägen upp till Timbuktu.

4379766427_9d15156960

En tjej som bär tvätten ner till floden.

Redan när vi var där började det bli lite oroligt i de norra delarna.
Vi skulle till Festival au Desert, en öken festival utanför Bamako, dit Malis
största artister, och andra stora Afrikanska och världsliga artister kommer.
Men festivalen som skulle hållas ute i öknen, fick flytta in till Timbuktu, på grund av banditer som figurerade i utkanten, och hot om att kidnappa turister.

Sen dess har detta bara eskalerat!
Islamistisk milis har tagit över. Några av världens äldsta böcker och andra skrifter har förstörsts och folk har blivit drivna på flykt från sina hemstäder.
Häromdagen skickade Frankrike in trupper efter att Malis president Dioncounda Traore, who declared a state of emergency because of the militants’ advance.

4380522248_6f572441f7

Lunch tillagas. Höns gryta.

Imorse när jag såg på nyheterna sa de att de franska trupperna redan tagit tillbaka staden Konna som militant tog efter en strid med Mali militär. Sen pratade de om hur både franska och Mali militär driver den islamistiska milisen tillbaka upp mot öknen.

4415939313_ea1e7c5751

En liten by vid floden.

Det fick mig på ett sätt att rycka till.
Hmm… driva folk bort från något, och inte direkt lösa en konflikt.
Detta kommer aldrig sluta. De där ”rövarna”, eller ”terroristerna” som många kallar dem,
vill ju fortfarande ta över landet, och det kommer väl inte ändras bara för att de drivs bort?
Eller?
Jag skulle inte bli förvånad om de kommer tillbaka om några år med större styrkor
och försöker göra om det som de nu ser ut att misslyckas med. Eller är jag bara cynisk?

4451731845_afd150de57

En inomhus marknad i Timbuktu.

Jag tyckte om Mali.
Visst, det var varmt, torrt, kargt… Men det hade en viss charm.
Speciellt Dogon country.

4452505612_a5972e0332

Denna bild är från Timbuktu, när vi en kväll väntade på att det skulle vara en kamel tävling. Några ungdomar började spela fotboll med lokal borna.

Har tyvärr inga bilder från Timbuktu, de ligger på en hårddisk nån annanstans, men jag delar med mig av andra bilder, som ni säkert redan sett. =o/

Fortsatt Trevlig Helg!760264BD9C0CE35E82A8FAAEADBE2A46

WOMAD 2012

WOMAD är en av de största och mest intressanta (i min åsikt) musik festival i världen.

Varför skriver jag ”i världen”?
För att WOMAD gör en tour runt hela världen.
World of Music Arts and Dance har sedan 1982 när det startade,
haft 150 konserter i 27 olika länder.
Band dem länderna finner du Danmark, Finland,England,Grekland,Irland,Syd Afrika, Australien,Tyskland,Turkiet, USA, Frankrike och många fler.Jag hade en mycket trevlig helg i New Plymouth, och solen sken och värmde oss lite mer än nödvändigt emellanåt. Thank God for the shade! ;o)
Hellre sol än regn.

Tänkte bara visa bilder från de favorit band jag såg, och berätta vilka de är.
Kanske ni får lust att kolla in dessa artister oxå.
Blir lite av en bild kavalkad. Sorry..

Först har vi Dobet Gnahoré.
En 24-årig kvinna från Ivory Coast i Väst Afrika.
Hon är både sångerska, dansare, trummis, och låt skrivare.
Hennes musik var väldigt medryckande och härlig.
Jag är en sucker för Afrikansk musik, så detta var verkligen rätt för mig.
Dobet blandar afrikansk musik med influenser från Frankrike, tack vare sin franska gitarist.

Dobet Gnahoré

Baaba Maal är en annan afrikansk artist.
Han kommer från Senegal, oxå i Väst Afrika.
Baaba Maal är som en ikon för Afrikansk musik och har varit det sen 80-talet.
Han har en distinkt röst, och experimenterar med olika influenser och musik instrument.
Han har oxå samarbetat med artister som Mansour Seck, Damon Albarn och Hans Zimmer, och samarbetade med Ridley Scott för hans film Black Hawk Down.

Baaba Maal

Sen har vi det härliga trum gänget från Burundi!
Nämligen Master Drummers of Burundi.
Wow! Gissa om de var bra! Helt otroligt hur de kunde hålla samma tempo och rytm.
De tränar från riktigt ung ålder och sen flera timmar varje dag. Det märks!
De ses som ett utav världens bästa ”percussion ensemble”.
Deras trummor är handgjorda på traditionellt Burundi sätt.

Master Drummers of Burundi

Narasirato är ett band från Salomon Öarna.
De spelar ”tribal music” som har varit en stor del av kommunikation och kultur i 75 generationer. Men Narasirato har en modern feel. Låter kanske konstigt, men det har de.
Och de är underhållande, otroligt duktiga på sina panpipes, och energiska.
De har även spelat på Roskilde Festivalen!
Nedan är en video på dem.

Narasirato

Staff Benda Bilili är ett band från Demokratiska Republiken Kongo.
Nästan alla medlemmar i bandet är handikappade från att ha haft Polio och levt på gatorna i Kinshasa. Bandet är en global sensation! Deras härliga rytmer, skön sång (och ibland lite konstig sång), lite rumba, Havana, Harlem inspiration och härliga energi på scenen,
är medryckande…to say the least. =o)

Staff Benda Bilili

Och så har vi bandet Groundation, från Jamaica och USA.
Deras musik var minst sagt medryckande!
En blandning av reggae, jazz, dub och funk.
Bandet hade verkligen ett coolt sound och jag tyckte mycket om deras uppträdande.
Men…. vi var omringade av alldeles för fulla tonåringar, som dansade som om de var höga på annat än alkohol, och skrek så jag ibland inte ens hörde musiken. Suck…
Det var liksom inte för det vi spenderade så mycket pengar för att resa till New Plymouth, bo på motel och köpa 3-dagars pass till Womad. Det förstör när tonåringar uppträder så där. Och vad gör de där egentligen? Inte är de där för att lyssna på musiken i alla fall.
Groundation gjorde i alla fall ett bra jobb, och det är ännu ett band
jag rekommenderar att ni kollar upp. =o)

Groundation

Ja, det var det!
En mycket trevlig helg som sagt.
Otrolitg bra musik, förutom de där tonåringarna….

Om ni någonsin får chansen att gå på WOMAD…
Gör det!!

=o)

Dogon Country

Har inte hunnit med mycket mer än jobb i det sista.

Det är inte bara bloggen som blir lidande, och mina frånvarande
kommentarer från era bloggar. Men oxå mitt arbete med mina
egna filmer ligger där och väntar på lite uppmärksamhet.

Men i denna vecka fick jag äntligen färdigt en film jag arbetat med i mååånga månader.
Det är en liten rese dokumentär från Mali, där jag var i 2009-2010.
Mali är ett ganska stort, kustlöst land i västra Afrika. Stora delar av landet ligger i Sahara öknen. Där har du bland annat Timbuktu som är landets största administrativa område. Det har oxå en mycket rik historia. Men detta berättar jag mer om i en annan film.

Den här filmen handlar om Dogon Country, som ligger vid Bandiagara klippan,
och där finns hundratals mindre byar där Dogon folket bor.
När man besöker Mali kan man gå på en flera dagars tur genom Dogon Country.
Man går från en by till en annan, sover på taket till deras små hyddor, blir bjuden på deras egna mat (det blir kyckling eller lamm oftast, med antingen couscous, pasta eller hemmagjorda pommes frites, och nån sorts sås), och man får se deras hantverk, och deras fantastiska gamla byar uppe bland bergen.
De byggde alltid sina byar i bergen för att bättre kunna se fienden.
Men allt detta förklarar jag i filmen.
(För att se en film på ungefär den mat vi blev bjudna på, klicka Här.)

Enjoy!
(Och kom gärna med lite feedback.
Ursäktar i förväg för det dåliga ljudet.)

På Väg

Detta inlägg blir mer en bild kavalkad från Rwandas vägar.

För att kunna se så mycket som möjligt, och uppleva varierat natur- och djurliv,
körde vi endel från plats till plats i både Rwanda och Uganda.

När vi kör fram på de små och stora vägarna, på landet och i städerna,
tar vi alltid en massa bilder från bilen.

Här är ett urval av bilder, tagna i Rwanda.
Lägg oxå märke till kvinnornas otroliga tyger! Försökte få tag i mer färgglatt tyg,
men det var inte det lättaste. I alla fall inte där vi letade…

Det var lite kul att Ben ville vara med på en bild. =o) En utav de andra pojkarna ser lite skeptisk ut. Eller kanske nyfiken?

Fortfarande kan jag inte fatta varför bilderna blir så ur folkus när jag laddar upp dem!
Typiskt…..

Vi börjar med slutet

Nu är jag hemma igen!

Kom fram till Christchurch vid midnatt och for hem till Wellington imorse.
Känner mig nästan bakfull, efter alltför lite sömn, jet lag etc.
Blir en tidig kväll för mig…hoppas jag. =o)

Tänkte visa er de souvenirer jag införskaffade i Afrika.

Smycken blev det mycket av, det tycker jag är kul, och det finns så massa fint i Afrika.

De gula örhängena och det blå halsbandet är gjorda av papper! Fråga mig inte hur de gör det.... =o) De svarta armbanden är gjorda av elefant hår!

Och jag köpte tyger! Bara två olika tyger, men det kan jag säkert köpa mer av under en annan resa. =o) Tanken är faktist att rama in tygerna!
Kanske låter hel konstigt, men jag tyckte det kunde vara en kul idé. =o)
De ser nästan lite 60-70-tals aktiga ut tygerna, men jag tyckte de var tjusiga.
Kanske blir det tyg över för ett par kuddar oxå, för att liksom knyta samman rummet lite.
Vardagsrummet är det tänkt. Vi får se vad det blir…Och så blev det lite giraffer och zebror…
Jag brukar aldrig köpa souvenirer så detta är storslaget för att vara mig.=o)
Nästa inlägg kommer att handla mer om själva resan.

Kram!

Året som gick – 2011

2011 har präglats av stora naturkatastrofer och politik.

Mest minns jag såklart den stora jordbävningen i Christchurch, där 180 personer dog.
Eller jordbävningen och tsunamin i Japan där flera tusen dog, skadades eller saknades.Den långa tunga vintern som spred sig över Europa och till ställen där vintern
inte är lika vanligt. Och torkan i Afrika där hunger och törst har tagit liv.Upplopp i England över vad som verkade vara en bagatell i slutändan.
Andra upplopp runtom i världen som ledde till uppresningar genom
Mellan Östern och Bin Ladens och Muammar Gaddafis död.

Ockupationen på Wall Street som spred sig som en eld och blev en världsrörelse.Den fruktansvärda skottlossningen och bombdådet i Oslo
där flera ungdomar fick sätta till livet.Amy Winehouse tog sitt sista andetag i Juli; Andy Whitfield förlorade kampen med sjukdom i September; Ryan Dunn gjorde ett stunt för många i Juni; Elisabeth Taylor slutade väl aldrig ”bedazzle” hela världen, men lämnade oss i Mars och Steve Jobs lämnade ett tomrum bakom sig i Oktober.
Mycket har hänt det här året. Många hemska saker.
Tyvärr är det oftast dem man kommer ihåg….
Förutom den stora nyheten: The Royal Wedding!
Mitt i allt annat som hänt under året kommer det lite i skymundan faktist
och känns mindre viktigt…Året är inte slut än. Och om det blir någorlunda som andra år,
kan vi vänta oss ytterligare nyheter mellan jul och nyår.
Vi får hoppas att det inte blir så.

Kolla in den Här länken, med årets mest ”powerful images”.
Vad minns du mest från året som gått?

Safari

Regnet och vinden rasar utanför, så jag drömmer mig bort en stund.

Inspirerad av Anna, med bloggen Bokcaféet i byn, delar jag med mig av en tripp på safari.

Tidiga mornar och ett gott, starkt kaffe som kan väcka de döda.
Det var så vi vaknade när vi var på safari i Kenya. Servitörer ”knackade” på tältduken och kom in med kaffe, och varm choklad åt min partner.

Efter att ha smuttat på en god kopp kaffe for vi ut i soluppgången och letade efter djur att beundra, fotografera och filma. Stillsamt, dimma, uppgående sol och härliga, nya ljud runtom mig. Det är livet. =o)Vid lunchtid, när svetten rann nerför ryggen och djuren gömde sig under buskarna, for vi tillbaka till ”campingen” (läs hotellet) och njöt god lunch, svalkande simtur i en pool, och nån timmes tupplur.

Det blev några fler underbara timmar ute på safari på eftermiddagen, och efter att ha sett lejon, waterbucks, cheetahs, fåglar, elefanter, dik-diks, zebror, noshörningar och andra spännande djur, for vi tillbaka under en stor, röd, nedåtgående sol och njöt middag medan vi pratade om dagens upplevelser.

Så såg en typisk dag ut på safari i Kenya.
Jag längtar dit nu när vädret rasar utanför.
Kanske jag kan fara dit igen en gång i framtiden.

Önskar er alla en underbar helg!