Finns det nåt värre en att ta farväl av de man älskar?
Att komma hem till min familj är en sån glädje att det känns som att man ska spricka!
Men lika sorgligt blir det när man ska gå skilda vägar igen.
Min sista dag i Bergsfjord, nord Norge, gick jag och min syster en promenad tillsammans i det grå vädret, och fotograferade, filmade och pratade. Försökte liksom få in så mycket prat som möjligt innan det var dags att ta farväl för den här gången.
Fiskebruket som syns, och färjan som jag skulle med några timmar senare.
Rallaros med Silda som skymtar bakom.
Det är konstigt det där när man snart ska ta farväl.
Man liksom pratar på och skrattar och skojar som om inget ska hända.
Man vidrör inte riktigt ämnet om det oundvikliga. Man låtsas som att allt är som det ska.
Men inombords gråter man redan. Bröstet snörps åt och skrattet känns lite ihåligt.
Att ha en familj som är så nära varandra är underbart, men det blir desto jobbigare att
bo så långt ifrån varandra. Fast jag skulle inte för livet vilja ha det annorlunda…egentligen.
Så blev det dags att säga hade för den här gången.
Men nånstans inom mig visste jag att vi snart ska ses igen.
Det får inte bli 3 år den här gången. Men snart…mycket snart.
Tinefis Skrivna Ord 